Ofta när jag går ut och vandrar börjar mina tankar skena iväg med mig och efter någon mil börjar jag ha önskedrömmar som alltid går ut på att min man ska ha överraskat mig och att det kommer finnas ett dukat bord efter nästa kurva. Naturligtvis med vit duk och fällstolar och där ska det stå varma karotter med silverfat över, nybakat bröd och något riktigt gott och läskande i höga glas. Med is. Det där bordet har inte dykt upp ännu trots att jag har hintat maken om det under flera år. Snyft.
När jag åter igen sa det till min man påtalade han att han redan gjorde allt för mig, och att han dessutom skulle plocka ekollon till ekorrarna med mig. Han visade mig att det fanns här i Sjöstan flera stora ekar i en liten park som heter det passande namnet Ekbacken. Nåväl, han har rätt i det. Min man körde mig till Björkhagen där Sörmlandsleden börjar och jag kunde ringa honom när jag ville bli hämtad. Det är service det!
När man struntar i smärta i kroppen och vägrar backa för en längre vandring? Dumdristigt? Nej, härligt och gott för kropp och själ! Välkommen att följa med på Sörmlandsleden med mig och Doris!
Imorgon ska jag till en sjukgymnast för jag är lite orolig över att ha brutit av ett revben eller så när jag landade pladask på klipporna. Det gör dock inte ont att röra sig, det är när jag ska använda mellangärdet som jag är helt handikappad. Vi hade en strålande promenad och det enda jag ångrade var att det bara var vovven som hade mellis med sig. Hon fick äta kyckling, pasta och rå äggula efter de första 7 km. Jag hade ingenting med mig att äta så jag åt några torra överlevande blåbär och lingon. Det jag drömde om var att jag hade gjort en laddning med pannkakor med sylt som jag lagt in i folie som jag hade kunnat smaska på. Men jag lär mig aldrig. Jag tänkte att en redig smörgås bestående av två knäckemackor med ost skulle hålla mig på benen och jag vet inte riktigt hur jag tänkte där? Nåväl, vi överlevde även denna vandring.
Jag såg inte en enda gul kantarell. När vi åker till landet på måndag tänker jag bege mig ut i skogen där på tisdag och se hur långt utvecklingen har kommit för mina kantareller där. Även om sommaren har varit torr i Bergslagen är jag säker på att jag kommer hitta svamp. Någonstans. Har en app med mina ställen märkta och jag brukar ju bara kunna gå dit och skörda varje år.
Ikväll är Doris väldigt trött. Jag vill gå en längre promenad imorgon, får se hur pass mycket Neo klarar. Det lutar mot att jag hämtar min granne Mays hundar och går ut med dem istället. Tänk om jag hade en aktiv unghund! En hund som var energisk och som inte tog slut så fort? Fast det spelar ingen roll. När jag bodde på vårt lantställe och hade fyra egna hundar och en fosterhund, så tog de slut de med. Jag körde slut på fem hundar som bara blundade när jag kom in med koppel och ville truga med mig dem till skogen. Jag hade behövt en husky men gillar inte jaktinstinkten hos dem. Skulle behöva en 2årig dobermann eller en understimulerad flatcoated retriever. Bara att låna för promenader. Måste få tag på fler hundar på fyra friska ben.
