Det hände en olycka i somras som åstadkom att jag helt fick lägga om min vardag. Med en tung balk som landade på mitt högra ben och slutligen på min fot blev jag i samma sekund oförmögen att vandra, dansa zumba, powerwalka, röra mig annat än på kryckor, och det var som att någon hade dragit undan en matta under mina fötter. Allt i min vardag bara försvann, och det hemskaste var ju att det skedde i ett skede då jag mådde som allra bäst och hade så mycket att se fram emot. Om allt inte hade vart så bra just då hade inte slaget blivit så hårt. Men på något sätt har jag anpassat mig till den nya situationen, som innebär att jag fick lägga om hela mitt liv. Foten läkte aldrig och det har varit så många turer kring den nu att jag knappt orkar återge skeendet. Men jag köpte en novafon som jag hade för några år sedan för att behandla mina hundar med för det var inte görligt att springa och få laser flera gånger i veckan. Även om jag kunde få det gratis var det bara irriterande att styra upp hela sitt liv kring en massa besök hos sjukgymnaster, särskilt som jag inte såg någon markant förändring. Jag fick abrupt åka ifrån Grantorp mitt i sommarens odlingar, med tanke att komma tillbaka så fort jag kunde gå. Men det dröjde och tomater och zuchini och gurka fick ruttna ned i pallkragarna, för att inte tala om kylskåpet som blev en organisk katastrof. Den här kommande våren och sommaren hoppas jag att det kommer att bli helt annorlunda. Jag ska beställa utrustning imorgon för att kunna sätta mina första fröer alldeles snart. Naturligtvis ifrån Odla.se som jag gjort alla tidigare år med. Jag hoppas på bättre lycka säsongen 2025!
Ja vad återstod då till slut för en aktiv människa som inte kunde dansa zumba eller vandra? Jo det fanns till slut bara ett alternativ som inte krävde någon större insats av fungerande fötter, och det var ren styrketräning. Så det var så det fick bli. Ny hårfärg, nytt liv och ny kropp. Och en massa massa träningstights. Jag vågar inte berätta hur många antal träningstights som är inköpta de senaste månaderna för jag har tröstshoppat för att jag har lidit. I vanliga fall köper jag hundtillbehör. Men nu har det blivit olika skönhetsbehandlingar, kepsar, tights, smink och att jag sprungit och gjort fransar, ögonbryn, botox i pannan, fyllt överläppen en smula, färgat håret, lagt in extensions, och ja så där har det bara fortsatt i det oändliga.
Bilden ovan är innan botox, det är då mina rynkor i pannan har börjat att bli synliga, de där diagonala som påminner mig om att jag fyller 52 i sommar. Vad i helvete har tiden försvunnit, den bara springer fram och det känns inte helt upplyftande att tänka på att jag är på väg mot 60. 60 år liksom. Så jag gör iallafall det underhåll jag kan för att bromsa tiden en smula. Jag skäms inte för att använda vare sig botox eller fillers. Nej jag är helt öppen med det. När jag skriver på tex Facebook att jag ska fixa ny botox får jag ibland kommentarer om att jag ”inte behöver det”. det roliga är att de som menar det av all välmening tillhör de personer som inte har sett mig utan botox heller. Så vilka är de att uttala sig? 🙂
Att välja Botox är ett beslut jag har tagit medvetet och för min egen skull – det är en investering i hur jag ser mig själv och i mitt välbefinnande.
