Slank, frisk och snygg
Innan jag fick diagnosen hypotyreos och Hashimotos var jag en slank, snygg, aktiv friluftsmänniska. Jag var slank på gränsen till mager. 1993 bodde jag i Dominikanska Republiken i Karibien. Jag tänkte inte alls på vad jag åt eller hur mycket jag motionerade. Som aktiv hundägare och matte till en ung schäferhane gick jag ändlösa promenader, jag var ofta ute och dansade och under en tid innan jag flyttade till Karibien så mer eller mindre bodde jag på Stockholms nattklubbar 5 kvällar i veckan. Jag hade modellmått.
Jag bodde mitt på Stureplan, cyklade med hunden till jobbet, och flera dagar i veckan cyklade vi hela Djurgården runt. Jag hade inte en tanke på att jag skulle löpa risk att insjukna såsom min mor, moster, morfar och kusin. Mitt liv lekte och jag hade många olika intressen som inspirerade mig. Jag var kommunikativ, hade fotografiskt minne, var nyfiken på världen och hade en stor umgängeskrets. Jag kände heller aldrig av någon trötthet, åt egentligen inte en särskilt sund kost. Åt ute varje dag och hade sällan ro i kroppen att laga mat, men minns hur grillfunktionen i min mikro brukade användas till att göra vitlöksbröd på skivad franska som jag åt när jag kom hem på kvällarna. Ändå hade jag inga problem med vikten. Jag hade Stockholms kortaste klänningar, höga klackar och ett svallande blont hårsvall.
Diagnos – fick levaxin och mådde bra de första tre åren
Sedan fick jag hypotyreos. Jag var trött när jag studerade en webproduktionskurs. Somnade på lektionerna strax efter frukost och jag tog blodprover. Året var 1997 och jag var 24 år gammal. Jag hade då utvecklat B12brist och brist på folsyra efter att ha levt vegetarisk under en tid. Jag hade även högt TSH och började att äta levaxin. Jag tänkte inte så mycket på det. Jag träffade min nuvarande man år 2000 och då hade jag gått upp ifrån storlek 38 till 44, men jag kände mig och var fortfarande attraktiv. Jag hade ätit levaxin under 3 år, och hade tyckt det varit svårt att ställa in medicinen. Det var mycket höjningar, sänkningar och höjningar igen tills jag helt sonika satte ut medicinen och fick perfekta värden, för att en kort tid därpå bli trött igen, och åter insatt på levaxin. De här åren (kan jag se i efterhand på blodprover,) svarade jag fortfarande på T4medicineringen. Levaxin (T4) utvecklades fortfarande till det aktiva hormonet (fT3) i min kropp och även om jag inte mådde optimalt hade jag inte ens en tanke vid att det berodde på sköldkörteln. Vi skaffade tre hundar och jag var ute 3-4 timmar om dagen med dem.
Kraftig viktökning och blev fet och plufsig
Jag började att gå upp lavinartat i vikt. Kunde inte förstå kopplingen till sköldkörteln utan började anklaga min fästman att det måste vara hans goda mat som gjorde mig fet. Han var kock och köksmästare och jag tänkte att jag måste ha hamnat i en sambofälla och helt enkelt blivit fet. Jag grundade en djurskyddsförening samma år som jag träffade min man och efter några år fick jag ett erbjudande att vara programledare för en serie på TV4, och jag började att planera inför en resa till Grekland där tvteamet skulle följa med mig.
Jag kände att övervikten började att irritera mig, med tanke på att jag snart skulle filmas. Jag ville inte vara tjock och plufsig på tv. Icke påläst så höjde jag helt sonika dosen levaxin till den dubbla några veckor innan jag skulle åka ned för att spela in serieavsnitten. Ville bara bli smal. Jag kollapsade. Jag blev som jag kan föreställa mig det är att vara påtänd. Alldeles darrig och skakig med sömnsvårigheter. Jag blev speedad med hjärtklappning och bestämde mig för att jag inte kunde eller ville medverka. Jag var nere på Korfu med ett tvteam som filmade mig och flåsade mig i hälarna. På något sätt tog jag mig genom Grekland till min väninna Anna som bodde i Thessaloniki. Anna har själv problem med sköldkörteln och är påläst och sa till mig att det jag hade gjort var ju livsfarligt. Jag tänkte inte så mycket mer på det utan återgick till min normala dos.
Efter 18 år
Sedan gick åren.
Jag var nu inte längre fet, utan jag var direkt plufsig. Armar och ben var nu som tunga breda trästockar. Håret var torrt och livlöst, trassligt och gick ofta av. Jag som är hyfsat observant och snabbt kan läsa in mig på saker tog upp detta med behandlande läkare. Men enligt dem och alla blodprover var jag välinställd på levaxin. Ibland justerades dosen upp eller ned. Dessa år låg min vikt aldrig under 100 kg utan vid ett tillfälle som jag ska återkomma till. Någon gång om året kunde jag bli extremt trött och då hade mitt TSH höjts och jag fick mer levaxin. Och så mer. Det sista året, det 18onde året på levaxin höjdes dosen hela 4 gånger och mitt TSH fortsatte att stiga lavinartat. Jag skämdes över mitt utseende, min kropp, och jag kunde inte längre bada för jag kunde inte ta mig upp ur badkaret längre.
Motionen 8-10 mil i kuperad terräng i skogen varje vecka – vikten 116 kg!
Min man öppnade en egen fitnessrestaurang med inriktning av hälsosam mat där varje måltid var max 500 kalorier. Jag försökte sminka mig så gott jag kunde och så här såg jag ut dagen då restaurangen invigdes. Håret var torrt och livlöst och jag tappade det i sjok, ögonen var svullna och invävda i fett. Jag försökte hitta en någorlunda snygg vårkappa men märkte att ingen kedja hade så stora storlekar. Jag hade passerat XL, XXL, och var nu 3XXL. Det var helt omöjligt att köpa en vinterjacka. Jag kunde bara ha mansstorlekarna och då blev armarna för långa. Till slut hittade jag en jacka på byggvaruhuset Jula som jag kom i. Samtidigt så långvandrade jag med Fitbitarmband och levde hälsosamt. Min motion låg på 8-10 mil per vecka och en vanlig promenad varade i 3-4 timmar, en ledig dag kunde jag vara borta 5-6 timmar. Men min sunda livshållning avspeglades inte på min figur. Och jag var ständigt sjuk. De tre sista åren på levaxin åt jag 8 antibiotikakurer om ÅRET.
Vändningen kom när jag läste boken Få livet tillbaka av Helle Sydendal
Jag insåg att jag behövde utreda min hälsa när jag började att svimma. Då med så grava hälsoproblem och så ont i kroppen att jag ofta hade ryggskott. När jag svimmade kunde jag inte ta mig upp. Hela ryggen var ju pajad och jag var som en överviktig flodhäst. Fanns inte en chans att jag kunde ta mig upp för egen maskin. Ambulansen som hämtade mig menade att jag hade dåligt syreupptag och undrade hur det kom sig att min temp var 35 grader. Jag var ju van vid att alltid frysa. Men hade ju förstås undrat varför jag hade en temp på 37 grader när jag var sjuk och ville se hur hög febern var. När jag hade infektioner och låg med frossa och svettningar, influensor och allt annat nådde jag bara upp till 37.5 grader, i ett tillstånd där jag kände mig näst intill döende. Jag bestämde mig efter resan med ambulansen till akuten att jag behövde ta tag i min hälsa. Då läkarna hela tiden hävdade att jag var frisk. Mina blodprover såg bra ut var standardsvaret.
Den första bok jag hittade på Bokus var Få livet tillbaka. När jag läste om boken så kände jag igen mig direkt. Jag köpte den och formligen slukade innehållet. Boken kunde varit skriven om mig. Informationen som jag tog till mig var att alla svarade inte på levaxin. Levaxinet konverterades inte i kroppen till det aktiva hormonet T3. Jag bestämde mig för att ta reda på hur det förhåll sig med mitt t3. Kunde det vara så enkelt?
Vårdens okunskap
Här följde en lång rad med hemska erfarenheter inom vården som jag ska redogöra för mer detaljerat sedan. Men kontentan av informationen jag nu, som påläst, fick ut av mina blodprover var att mina värden som läkarna hävdat ”var bra” under de senaste 15 åren, var allt annat än bra. Tvärtom så påvisade de med all tydlighet att jag inte konverterade levaxinet. Jag var först riktigt arg, men sedan övergick det till en känsla av makt. Jag läste allt jag kunde komma över, och skaffade mig kunskap. Min man suckade och sa att jag inte skulle ha sådan tilltro till den där boken, och att byta medicin inte skulle göra någon skillnad. Jag visade honom gång på gång bilderna på författaren som såg ut som jag när hon åt levaxin, men han ville inte riktigt ta till sig det. Och han läste inte boken. Nu handlade det om att få byta medicin. Med läkare som gjorde allt för att förhindra det.
Jag hittade till Patientföreningen för dåvarande sköldkörtelföreningen på internet, numera sköldkörtelförbundet. Där blev jag medlem i olika grupper på Facebook för personer med samma diagnos. Jag publicerade flera nytagna bilder på mig själv och beskrev min situation. Jag hade panik och frågade efter hjälp. Hjälpen kom. Inlägget kommenterades och gillades extremt och många gav mig värdefulla råd. Ett helt otroligt engagemang.
Slutligen, efter 3 månaders kamp med olika oinsatta eller ointresserade läkare kunde jag börja att byta medicinering. Att få ut mina blodprover skriftligt sedan de senaste 15 åren tog mig en månad. Först när jag hotade med Patientnämnden gav de med sig.
Och – efter bara 3 månader när jag började att trappa ned på levaxinet och ersätta en viss mängd med det aktiva hormonet T3 i form av läkemedlet Liothyronin, så blev det en markant förändring!
Mina ben bara drog ihop sig och började att bli slanka och fasta, något som de inte hade varit på 15 år. Jag hade inte förändrat någonting i min diet, i min motion eller i min livsstil.
I april 2016 efter bara några månader med liothyronin hade jag förlorat 22 kg utan någon nämnvärd ansträngning. Mina jämtländska kindben hade kommit tillbaka igen, och skrattgroparna syntes, de som varit inbäddade i fetma tidigare. Svullnaderna som jag nu visste kom sig av myxödem hade börjat försvinna drastiskt. Tidigare hade jag inte kunnat få ett grepp om huden med händerna, utan fick flera cm om jag försökte nya mig på kroppen. Överarmarna hade varit som stora uppblåsta hårda ballonger. Något annat som var förträffligt var att migränen som hade plågat mig så under flera års tid nu nästan var borta. Hormonerna hade spökat för mig till den grad att kroppen svarat med migrän 2-3 gånger i veckan.
Efter ett år var jag plötsligt MIG SJÄLV.
Jag hade gått ned 45 kilo på under ett års tid. Kilon som jag förgäves hade kämpat för att bli av med under 15 års tid. Det finns mycket mer att tillägga om hela den här resan jag gjort i en icke fungerande vårdkarusell men det här är i korta drag.
