Det jag saknar mest med att inte bo permanent på vårt torp längre, det är nog förmånen att få hjälpa rådjuren med stödmatning under de kalla vintrarna. De når ju inte fram till födan under det tjocka snötäcket. ”Mina” rådjur de fick fri tillgång till krossad havre, viltfoder, morötter, äpplen och även franska som jag bakade varje natt i vedspisen när den ändå var varm. Sedan dess har rådjursstammen decimerats. Vargen breder ut sig i Dalarna och i Örebro län, och rådjuren behöver mer hjälp än någonsin för att bibehålla en livskraftig och frisk stam. Därför vill jag inspirera andra till vad man kan göra för att hjälpa rådjuren med enkla medel.
