Jag är en medveten hundägare, som vill ha ett samspel med hunden. Vill träna med positiv förstärkning och ha en relation som bygger på förtroende. Då jag har en passion för att rehabilitera omplaceringshundar både psykiskt och fysiskt vet jag vikten av att belöna framstegen istället för att korrigera fel beteenden.
Det här kan jag prata om en hel dag. Och nä, du gissar rätt, jag är inte ett fan av Cesar Millan. Det finns så många hundproblem som man kommer tillrätta med motion, aktivering och förnuft. Jag tycker mycket om att arbeta med hundars självförtroende.
Därför brukar jag ofta kombinera mina skogspromenader med balansträning, där jag tar tillvara på det jag hittar i naturen. Även i stadsmiljön tänker jag på samma sätt. Det stärker banden mellan hundarna och mig, och så tycker de att det är jätteroligt med, att få små uppgifter utmed vägen.
Idag finns det en hundsport som kallas Dogparkour som föddes många år efter att jag redan aktiverade mina hundar genom ytterst avancerad balansträning. Jag hade en helt underbar hund som jag kallade Lycka eftersom hon var en omplaceringshund som nu fick ett lyckligt liv. Hon hade redan trots ung ålder haft fem olika platser på jorden. Och hon var helt fruktansvärt rädd för människor.
Det tog Lycka ett år att våga hälsa på sin första människa, och det fick ta den tiden. Men vägen dit var att ge henne självförtroende! Jag tror att det var där min balansträning började. Jag lät människomöten, att se människor på avstånd, och att komma närmare och närmare bli något positivt genom att hon fick i uppdrag att tex klättra upp i en stam eller hoppa upp på en hög sten, och bli belönad för att hon fokuserade på uppgiften och inte det som skrämde henne.
Men med tiden så utvecklade Lycka en balans som jag inte har sett någon annan hund ha, och hon blev så otroligt säker på foten, att det blev naturligt att hon fick svårare och svårare uppgifter. Jag kan ärligen säga att det aldrig någonsin hände att hon ramlade ned. Detta för att det alltid var hon själv som sakta fick göra bedömningen hur hon skulle ta sig an en uppgift. Den enda gången som hon ramlade ned och gjorde illa sig var när vi kom hem och Lycka fräckt hade stått på köksbordet för att stjäla kattmat och hade så bråttom ned när hon hörde ytterdörren öppnas att hon trampade snett. Det finns för och nackdelar med att lära en hund att klättra!
Något annat som roar mig mycket är viltspår, blodspår, uppletande, agility, konster och trick och matberikning. Och tur är väl det eftersom livet som hund hos mig annars hade blivit lite enformigt med påfrestande långpromenader.
Jag har en uppsjö av bilder på mina hundar och fosterhundar där de får balansera på sin nivå, och vill gärna inspirera. Men med den varningen att många av bilderna är tagna efter nästan daglig träning efter 12 års tid, och det är ingenting som jag rekommenderar att man gör på egen hand. Börja på den nivå som passar dig och din hund.