Helt galet. Jag skapade min första hemsida samma vecka som jag köpte min första dator 1991. Men världen förändras och tydligen inte jag med den. Jag har haft rätt ont om tid senaste veckorna och inte hunnit ta rätt på det, men alla mina domäner på webhotellet hade en massa malware och mitt underbara webbhotell rensade allt till mig. Så jag har inte kunnat uppdatera hemsidan, och till slut hade hackern utnyttjat all min bandbredd på webbhotellet till någon okänd aktivitet, så att jag inte ens kunde logga in på min mail. Vilket är obra när man är företagare. Då vaknade jag till, och kontaktade mitt webhotell som fixade. Jag har haft samma webbhotell i det måste vara över 15 år, troligen längre tid.
Nu är jag äntligen hemma i skogen och mitt mål är att klara av att vara skadefri den här sommaren.
När jag lämnade storstan var jag fixad i håret och var mitt stadsjag. Men sedan krävdes det bara några dagar här så kom torparkärringen tillbaka.
Det här är det största projektet. Att få bort all jäkla skräp i vedbon. Varje gång det har fyllts på foder till rådjur, rävar, fåglar och ekorrar i all hast har alla förpackningar bara slängts in i vedbon. Så under vintern skapas ett sopberg. Och detta har jag nu hittat en trevlig kille till som ska hjälpa mig att rensa bort så att jag kan köpa ny ved och trava i vedbon, så skapas det även plats för cyklar och annat som skulle kunna stå på den här ytan.
Hundarna är helt stenade här. Leo kutar runt på tomten och är ständigt i rörelse. Han lever i paradiset för han ställer sig och skäller med en boll som han slänger framför en, och bara för att få tyst på honom slänger man iväg bollen. Han naturligtvis jättelycklig springer och hämtar den, så kommer han och skäller igen, och man kastar. Jag vet inte hur många kast det blev idag och igår men det räcker för att göra honom helt väck på kvällarna.
Den andra dåren hänger ju i sin springpole och gör av med energin på så vis. De ligger i världens äldsta och smutsigaste soffa, soffan som jag avsiktligt inte köpte ny medan Halo var valp. Det är en IKEA Ektorp och den passar perfekt exakt i vardagsrummet nästan som om den vore måttsydd. Jag behöver köpa en ny soffa, en helt ny Ektorp i en trevlig färg, för den här soffan är så nedsutten att man nästan känner fjädrarna och den har överlevt rätt många hundar som har busat i den, rivit i tyget, rullat sig i den, den här soffan har stått ut med mycket men sjunger nu på sista versen.
Det är en sådan ro i själen att vara tillbaka där jag hör hemma. Idag tecknade jag nytt gymkort här i byn och gick igenom deras utrustning igen. Maskinerna ser ju helt annorlunda ut än de på Sats, men i stort kommer jag kunna träna samma saker. För träna vill jag verkligen göra. Det är bara fokus på allt skräp just nu. Imorgon när jag vaknar blir det 3,5 timme på gården och fortsätta sortera fram mer skräp, sedan en tur till gymmet, och vid hemkomsten blir det jobb på en gång. Det var meningen att jag skulle gå ned i arbetstid, men just nu ser det lite mörkt ut med det då ekvationen ökad arbetsbörda och för lite kollegor i olika projekt gör att det inte går ihop. Men jag är ändå här och det betyder mycket.
Mina tomater är här, mina 5 dahliaknölar är här, 2 gurkor och 2 zuchini, och belöningen för allt gårdsjobb blir att kunna sätta ned dem i jord och gödsel för just nu står de på altanen och väntar på sin tur. Och jag fick fila ned mina naglar på salongen innan jag åkte hem hit och fixade fransk manikyr för att inte mina långa vackra naglar skulle ta för mycket stryk av allt jobb här. Jag är minst sagt anpassningsbar.