När man går omkring med en blåtira och ett öga som skiftar i regnbågens färger är det lätt att omgivningen reagerar. Därför håller jag mig inne och jobbar. En gång på kvällen behöver jag ta ut hundarna vilket sker i en luvtröja och keps så att jag snabbt kan ducka, det finns ju grannar man när som helst kan stöta ihop med!
Vem är skyldig då undrar du? Hon heter Doris och har en väldigt hård skalle.
Jag böjde mig ned på golvet för att slänga ett blad i papperskorgen vilket hon tydligen tolkade som att jag skulle ge henne något, men när jag reste på huvudet hade hon trängt sig nära mig och skallade mig rakt på ögat med en jäkla smäll. Jag bara stod och höll för ögat en lång stund, och Martin sprang till frysen och hämtade is.
Det såg helt okej först, det ömmade bara och var rött. Men nästa dag när jag vaknade frågade min man mig om jag hade sett mig i spegeln, inte ont anandes speglade jag mig och såg hur jag hade fått en lila blåtira som såg förjäklig ut.
Jag tog tillfället i akt att försöka kontakta mina bästa vänner på fb och skrev dramatiska meddelanden till dem och försökte få dem att tro att något hemskt hade hänt, samtidigt som jag satt i köket och gjorde en köttfärslimpa. Den gula löken gjorde att mina ögon började rinna och jag kunde knappt se vilket gjorde att jag tog ännu värre bilder för ett bättre resultat.
Men äsch då, det var ingen som trodde mig. Själv tyckte jag att jag gjorde en betydande insats i mitt skådespeleri!
Men jag vill inte träffa folk just nu för om man möter en granne flyktigt i hissen skulle de inte våga fråga utan skulle bara spekulera och då skulle min stackars make snabbt få dåligt rykte i huset. 😉 Det ser ju ut som om han har gett mig en rak höger!
Jag har därför begravt mig vid datorn och fått en massa bra jobb gjort, och hundarna har varit små änglar. Nu när blåtiran börjar att gulna borde den kunna sminkas över men jag har inget puder hemma.
Men ikväll var det en lika dramatisk himmel som min ögonfärg. Vi matchade!
Så det är ingen fara med mig! Jag kanske tar en långvandring på onsdag tillsammans med Margona, för i skydd av skogen behöver ingen se mig. Att gå på ICA och storhandla står inte så högt i kurs just nu men jag behöver fylla på förråden. Jag har lagat alla måltider hemma den senaste tiden och det känns bra i kroppen. När det börjar att bli kallt ute ska jag ta upp träningen på Sats. Min personliga tränare har slutat så jag behöver få byta PT, men det får väl gå på något vis.