Länk till Hittehund
År 2000 grundade jag Föreningen Hittehund som snabbt blev ett riksomfattande nätverk och sedermera en ideéll förening där jag var ordförande. 2017 lade jag föreningen i vila. Det har varit oerhört givande och många fina möten med hundar, hundägare som behövde akut hjälp och nya hundägare. Jag fick då även utlopp för min passion att fotografera och filma alla dessa hundar, och min Imac är full av minnen ifrån dessa år. Varje hund som omplacerades genom Hittehund låg det minst 30 arbetstimmar bakom.
Jag träffade hunden, fotograferade den, videofilmade den i en mängd olika situationer och sedan hemma djupintervjuade jag hundägaren i några timmar. Sedan var det dags att redigera intervjun och skriva en längre text, vilket tog några timmar det med, och börja arbeta med att redigera och beskära bilderna och klippa ihop en videofilm, som sedan skulle laddas upp på hemsidan. Ofta träffade jag hundarna vid flera tillfällen innan de presenterades på hemsidan och andra hade jag boende hemma hos mig under långa perioder, för att träna dem eller rehabilitera dem inför en omplacering.
Jag utarbetade ett inskolningsprogram där den nya familjen och hunden träffades vid flera tillfällen innan några beslut fattades för att lugnt skola in hunden i dess nya miljö. Det visade sig vara ett väldigt bra sätt att arbeta. Vi var även den förening i Sverige som följde upp våra hundar på det bästa sättet genom hembesök och fortlöpande kontakt. Det är något jag alltid kommer känna mig väldigt stolt över. Men det arbetssättet tog också väldigt mycket kraft i anspråk…
Jag drev Hittehund oavlönat parallellt med att jag arbetade heltid/deltid. Samtidigt var jag svårt sjuk och var väldigt trött utan att kunna förstå anledningen. 2017 gick jag näst intill in i väggen av den enorma arbetsbördan som låg på mina axlar och stressen det medförde att hela tiden ansvara för många hundärenden med ofta akuta omplaceringshundar. Jag pusslade så gott det gick men hur jag än försökte förlägga engagemanget och delegera tog det så pass mycket energi och kraft i anspråk att jag till slut kom till insikt att jag behövde lägga föreningen i vila.
För att ha tid för Hittehund samtidigt som jag arbetade blev jag extremt duktig på att leva strukturerat. Jag visste alltid 14 dagar framåt vart jag skulle vara och vad jag skulle göra varje tid på dygnet. Om något akut inträffade så anpassade jag mig i det oändliga. Ibland blev det mitt eget arbete som blev lidande då jag inte hade någon annan ledig tid att frigöra. Min telefon ringde oavbrutet, och jag vet inte hur min man har orkat med att leva med en kvinna som alltid är upptagen i ett samtal, oavsett om vi varit på en parmiddag eller inne på IKEA.
Hittehund blev en livsstil och två gånger om året stängde vi intaget av nya hundar för att bara fokusera på att följa upp redan utplacerade hundar. Jag lärde mig mycket om sociala medier och SEO under alla år med Hittehund, och jag spenderade inte en enda krona på reklam eller marknadsföring. Vår verksamhet marknadsförde sig själv då den var så genomarbetad och väldigt professionell när det kom till att ta reda på en hunds behov och vad den behövde för ny familj. Men även om jag var en eldsjäl så var det mycket annat som jag privat försakade under de åren. Som det känns nu är tiden med Hittehund ett avslutat kapitel. Men som med allt annat i livet finns det inga garantier.