{"id":1487,"date":"2018-08-30T23:59:28","date_gmt":"2018-08-30T23:59:28","guid":{"rendered":"https:\/\/wordsbychristine.com\/wp\/?p=1487"},"modified":"2018-08-31T00:04:15","modified_gmt":"2018-08-31T00:04:15","slug":"45-ar-vad-tiden-gar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/wordsbychristine.com\/wp\/45-ar-vad-tiden-gar\/","title":{"rendered":"45 \u00e5r – vad tiden g\u00e5r!"},"content":{"rendered":"

Det kom ett fotovykort i brevl\u00e5dan fr\u00e5n min far. En barndomsbild p\u00e5 mig och syster. Detta med texten ”Vad tiden g\u00e5r …” Och jag t\u00e4nker nog detsamma. \u00c4r jag halvv\u00e4gs genom livet nu f\u00e5r jag vara glad att jag klarat mig s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt utan st\u00f6rre miss\u00f6den! \ud83d\ude09 Den 29onde augusti var det min 45\u00e5rsdag. Om situationen i vardagen hade varit lite annorlunda hade vi haft en viss planering inf\u00f6r det. Jag hade f\u00f6rmodligen bjudit hem goda v\u00e4nner p\u00e5 middag.<\/p>\n

Nu blev det en dag som alla andra. Jag vaknade och hade under f\u00f6rmiddagen h\u00f6rt min mobil ringa oavbrutet ifr\u00e5n arbetsrummet utan att orka g\u00e5 upp f\u00f6r att svara. Jag gick upp n\u00e4r jag behagade utan m\u00e5sten och den f\u00f6rsta r\u00f6sten jag h\u00f6rde i mitt \u00f6ra var min mor som sj\u00f6ng ”Ja m\u00e5 hon leva…” och det var med en viss tagg jag t\u00e4nkte att jag inte visste hur m\u00e5nga \u00e5r till jag skulle h\u00f6ra henne sjunga p\u00e5 min f\u00f6delsedag. Tanken g\u00f6r ont.<\/p>\n

N\u00e4r jag bodde hemma var det tradition att mamma kom in till s\u00e4ngen p\u00e5 morgonen med en bricka med en blomma p\u00e5, ett fint textat kort och en sk\u00e5l med l\u00f6sgodis d\u00e4r en stor geleorm var utlagd p\u00e5 toppen. Festen var att \u00e4ta godis till frukost och se mammas fina kort som alltid var underfundiga. Det bor en liten t\u00f6s i mig som alltid skulle vilja ha det s\u00e5.<\/p>\n